Om de nye jagttider på råvildt i Sverige, 2021:
I Sverige har der været heftig debat om ændring af jagttider på råvildt, som nu er indført.
Dette er en uddybning af læserbrev: https://www.netnatur.dk/laeserbrev-om-nye-svenske-jagttider-paa-raavildt/
Mange danske jægere og andre udenlandske jægere tager hvert år til det dejlige Sverige for at jage bukke. – Nye muligheder åbnes, men hvor holdbare er disse muligheder?
Det kan vel initialt og umiddelbart forekomme noget underligt at et land, der i 1993 skød 382.000 (i en bestand på mellem 1.528.000 og 1.157.000), og som i 2019 nedlagde ca. 99.000 rådyr (i en bestand på mellem 396.000 og 300.000) – finder det nødvendigt at øge jagttrykket yderligere og markant i denne bestand, som er faldet med ca. 74 % over de sidste 26 år.
Ovenstående omsat til svensk brutto- bestandstæthed er ca. 1 dyr pr. 30 hektar i 1993 og ca. 1 dyr pr. 118 hektar i 2019 i gennemsnit i hele Sverige. I Sveriges 8 sydligste län, hvor svenskernes problemer med råvildt tilsyneladende er størst, er brutto- bestandstætheden p.t. omkring 33 hektar pr. dyr. – Dette kan sammenlignes med brutto- bestandstætheden i Danmark, som er p.t. ca. 12 hektar pr. dyr.
Vi skal passe på at de nye svenske jagttider på råvildt, som ses på: (SFS 2021:334) publiceret 08.05.2021, ikke finder vej til Danmark.
Udgangspunkt for de nye jagttider:
For at forstå og vurdere hvad der førte til svenskernes nye jagttider på råvildt, kan af https://www.naturvardsverket.se/upload/var-natur/jakt/jakttider/naturvardsverkets-forslag-pa-jakttider.pdf ses følgende begrundelser bag de nye jagttider, som jeg forstår disse:
Den svenske råvildtbestand bedømmes i dette forslag for stor, og dette menes at give for store skader i skov og på markers afgrøde, for mange vildtulykker, for store omkostninger i administrationen af indkomne ”skyddsjaktsansökningar” og der ønskes bedre harmonisering af jagttider i hele landet, ved større tydelighed og enkelthed.
Det kan læses, at de vel mest alvorlige grunde til ønsket om at nedregulere råvildtbestanden, er en forventning om at grantræer udkonkurrerer fyrretræer (tall), at landskaber mister variation og at den biologiske mangfoldighed påvirkes negativt.
Men det fremgår også, at man ved at øge jagttrykket på råvildt kan reducere behovet for at nedregulere elgbestanden, hvilket kan ligne et valg af ønsket dyreart – hvilket måske kan indebære en ikke helt retfærdig behandling af råvildtbestanden.
Dette er Naturvårdsverkets beskrevne udgangspunkt i hovedtræk, for at forlænge jagttider på råvildt.
Kommentarer til Naturvårdsverkets forslag:
Jeg synes dog, at der er flere argumenter i Naturvårdsverkets forslag til nye jagttider på råvildt, som er ikke helt belyste, tvivlsomme, forkerte eller uetiske – alt skrives som: efter min mening, som jeg opfatter det og som jeg beregner dette:
Skader på skov og afgrøder – hvem skader mest?
Skader på skov og afgrøder tror jeg har været mest afgørende for de nye forlængede jagttider – men da råvildtbestanden i de 8 sydligste län, hvor vildtskader oplyses at være betydende, udgør halvdelen af alle hjortearter – har man så nøje undersøgt og redegjort fyldestgørende for alle hjortearternes andele i omfang af skader på skov og mark, samt vildsvins?
Naturvårdsverket anfører indledningsvist, at råvildtbestanden i fortsat og øgende grad spreder og etablerer sig længere og længere nordpå, som følge af mildere klima. – Når nu jagtudbytterne (og hermed bestandsstørrelserne) samtidigt fortsat falder på landsplan som de gør, må dette jo betyde at bestandstætheden i Sveriges sydligere län er faldende og fortsat falder. Da det anføres at det er i de sydlige län at vildtskader er belastende, må dette problem jo være aftagende. – I 1993, med en vældig stor råvildtbestand, må problemet med vildtskader jo have været uoverskueligt større end i dag.
Forædlede gran og fyrreplanter, til brug for genrejsning af skov anføres at være særligt tiltrækkende for råvildt, men der findes vel mange forskellige beskyttelses-foranstaltninger for nye udplantede træer – som man ser i andre lande, f.eks. Polen. I Danmark fjernes jo først vildthegn, når grantræerne er høje nok til at topskuddene (knopperne) ikke bliver nippet af hjorte. At hjorte nipper sideskud har næppe nogen stor betydning for træindustrien.
Når nyplantede grantræer er 5-7 år (ca. 1,5 meter høje), er de som regel udenfor fare for at råvildt bider topskuddene – men dåvildt, kronvildt og elg kan stadigvæk nå topskuddene efter de 5-7 år.
Undersøgelser i Danmark peger på, at råvildt især æder knopper og skud i vinter- og forårsperioden, hvor knopper og skud fra løvtræer på årsplan udgør ca. 14 % af samlet fødeindtag – og knopper og skud fra nåletræer på årsplan udgør ca. 20 % af samlet fødeindtag. – Samtidigt nedsætter råvildt om vinteren deres stofskifte og fødeindtag ca. 30 %, ligesom deres aktivitetsniveau nedsættes 10 %.
Det er klart at selvsåning og opvækst uden hegning og andre mulige beskyttelsestiltag altid vil være et problem i hjortevildtområder, og hegning er dyrt. Det står også klart at skovejere i Sverige jo ikke har en hurtig indkomst af at etablere tall- beplantninger, i forhold til f.eks. juletræsbeplantninger (gran) – men omvendt er der vel fældet og solgt et stort dyrt træ og indkøbt og plantet et nyt lille billigt, idet jeg så ikke ved om fortjenesten herved er tilstrækkelig, hvilket jo også må nævnes.
Foreligger der i det hele taget helt entydige og veldokumenterede beviser på, at skader på skov og afgrøder forvoldt af hjortevildt har så væsentligt og økonomiødelæggende et omfang – og hvilken rolle spiller vildsvin og eventuel gødskning i skove?
Vildsvin ødelægger nok rigtigt mange kimplanter, så mængden af selvsåede træer reduceres og der må derfor udplantes med forædlede planter – således er vildsvinene bestemt part, og måske endda en afgørende part i denne sag om skader på skov.
Forskellen på råvildts og dåvildts bidskader, sommer som vinter, er at råvildt oftest kun bider ret spredt fordelt og sporadisk af nyplantede træer og primært de første par år, hvorimod dåvildt bider i længere tid og meget mere vedvarende på de enkelte træer. Har råvildt og især dåvildt ikke tilgang til græsningsarealer såsom kløvergræsmarker, men kun ukrudtsfrie vintersædmarker til rådighed i sommerperioden – vil føden også i sommerperioden skulle søges i skove, hvor dåvildt vil udkonkurrere råvildt, også på grund af størrelse, øget rækkevidde og grundighed. – Kronvildtets og dåvildtets fejning er langt alvorligere for træer end råvildtets.
Råvildt er altså den hjorteart som generelt betragtet er mindst skadelig for skoven i Sveriges 8 sydligste län – og vildsvinenes rolle i dette må indgå og medvurderes.
Hvem æder mest?
Udledt af den svenske vildtudbyttestatistik 2019 og indregnet en generel udbytteprocent på 27, kan i de 8 sydligste län udregnes følgende estimerede bestandsstørrelser for klovvildt: Råvildt: 254.000, Dåvildt: 160.000, Kronvildt: 22.000, Elg: 65.000 – og hvis der medtages Vildsvin: 427.000.
Dvs. at i Sveriges 8 sydligste län udgør råvildt ca. 50 % af de klovbærende hjortearter, og dersom vildsvin medregnes er denne % ca. 27.
Dåvildtbestanden vil æde ca. 14 % større fødemængde end råvildtbestanden, og kronvildt,- og elgbestanden vil æde mindst 104 % større fødemængde end råvildtbestanden. – Uanset at dyrene nedsætter deres stofskifte i vinterhalvåret, og da dyrearterne om vinteren spiser nogenlunde de samme fødeemner og andele af disse – vil nævnte procenter stadig være retningsgivende.
Råvildt er altså dén hjorteart der spiser mindst af alle hjortearterne i Sveriges 8 sydligste län – og man kan stadigvæk ikke i dette se bort fra vildsvinene, idet jeg ville finde det mærkeligt dersom vildsvinene, som på ekstrem rekord- kort tid er blevet langt den største hårvildtart i Sveriges 8 sydligste län – ikke har haft væsentlig indflydelse på både fauna og flora.
Vildtulykker:
Dette synes jeg burde være det mest afgørende, og der burde undersøges nærmere herom. – Det anføres, at hver vildtulykke i gennemsnit koster 61.000 kroner. – Jeg finder det svært at tro, at dette beløb stemmer angående råvildt, ligesom jeg også finder det mærkeligt, at der er 47.300 råvildtrelaterede trafikulykker i Sverige i 2019, hvilket udgør ca. 14 % af efterårsbestanden, hvor visse undersøgelser anslår dette til ca. 5 %. Ved en gennemsnitlig antaget almen mortalitet på ca. 21 % af efterårsbestanden, ville de 47.300 vildtulykker, hvis bare 80 % rådyr døde som følge af ulykken, udgøre ca. hele 52 % af hele den årlige almene dødelighed – og dette kan vel ikke være korrekt?
Hvordan var vildtulykkestatistikken i 1993 for råvildt, med en næsten 4 gange større bestand end nu? – På et tidspunkt hvor man antog at der i Sverige var en råvildtbestand på 500.000 – 700.000 dyr, mente man at trafikulykker med råvildt androg 25.000 – 30.000 og måske højere, hvilket var ca. 4-5 % og måske højere. – I dag mener man altså at der er 47.300 trafikdrab i en råvildtbestand på ca. 348.000
(14 %), endda med mange flere vildthegn langs veje, som modspil til flere biler.
Forlængelse af bukkejagten:
Naturvårdsverket mener ikke at øget jagttid på bukke er et for bestandsregulerende tiltag, og at dette ikke vil skade kønsforholdet.
Men at forlænge jagttid på bukke i maj/juni er næsten den sikreste måde at forvride kønsforholdet på. – Der vil altså blive skudt mange flere bukke i den nye forårsjagt – hvilket vil forrykke og forværre kønsforholdet betydeligt, og sandsynligvis fatalt. – Da bukkejægerne nu opnår længere bukkejagt, samtidigt med at de fleste bukkejægere helst vil skyde en stor gammel buk, vil bukkenes gennemsnitsalder blive sænket.
Naturvårdsverket anfører at det hovedsageligt er jagten på hundyr som regulerer bestandsstørrelsen – og ikke jagten på handyr. – Det er da rigtigt at det er hundyrene der føder rekrutteringen til bestanden, men dette sker jo ikke uden handyrene – og når der med de nye jagttider med sikkerhed kommer til at blive skudt forholdsvist flere handyr end hundyr, endda tillagt at den nuværende afskydningsfordeling er forkert – vil der komme til at mangle handyr, og dette vil absolut i lige så høj grad regulere bestandsstørrelsen. – Dette forhold kan også nedsætte kvaliteten af handyr, da mangel på handyr vil føre til at forholdsvis flere unge bukke, med endnu ikke beviste gode gener, vil beslå råer. – Endda hele bestandens kvalitet kan forringes herved, da gener til afkom kommer fra både bukken og råen.
Hér skal det også bemærkes, at der i forvejen i Sverige skydes rigtigt mange store og stærke avlsbukke i august, hvor disse er særdeles mindre agtpågivende i parringsperioden, ligesom disse bukke let kan tillokkes med bukkekald.
I øvrigt angående at regulere bestandsstørrelsen ved at afskyde flere råer, er råerne de sværeste at ændre jagtperiode for, uden at dette bliver uetisk, og alle de af mig udførte bestandsanalyser af råvildtbestande i Europa viser, at en bestandsudvikling vil blive forringet, dersom der afskydes mere end 19-20 % råer, i forhold til det samlede årlige bestandsudtag.
Da forårsjagten på bukke vil foregå i en periode, hvor der er begrænsede muligheder for anden jagt, vil det årlige jagttryk på bukke formentlig blive markant forøget, af både de svenske bukkejægere og de mange tilrejsende udenlandske bukkejægere. – Det må også antages at de svenske bukkejægere hurtigt får smag for den dejlige forårsjagt.
Den eneste fordel jeg kan se ved denne ændring af jagttid på bukke, til også at være i maj, er at der bliver mulighed for at afskyde 1- årige bukke med tydeligt ringe potentiale, inden disse når at beslå råer – men dette vil næppe have nogen betydning overhovedet for den svenske råvildtbestand fremover, med nuværende kurs.
Forslaget om forlængelse af jagten på råer og lam:
Naturvårdsverket mener ikke at der er biologiske årsager der taler imod at drive jagt på råer og lam i februar, hvilket jeg ikke finder er korrekt og hvilket jeg finder uetisk. Dyrene har de hårdeste levevilkår og er i absolut dårligst kondition i februar – hvor alene forstyrrelser kan være livsfarligt for dyrene på grund af energitab under alle typer forstyrrelser, og især forstyrrelser der fører til flugt. Flugt i vinterhalvåret medfører at dyrene skal flygte meget længere end de er nødt til forår, sommer og efterår. – I modstrid hermed mener Naturvårdsverket, at jagten på bukke ikke bør tillades før hen på foråret, af hensyn til dyrenes kondition.
Naturvårdsverket mener tilsyneladende ikke, at der vil blive nedlagt råer og lam under drivjagter på dåvildt i februar (dersom dette blev indført), som følge af disse vildtarters forskelle i social struktur og biologi. – Men hvordan har forskelle i social struktur og biologi indflydelse på, at et stykke råvildt under drivjagt på dåvildt bliver presset forbi en dåvildtjæger, som formentlig også er råvildtjæger – eller blot en anden råvildtjæger?
Naturvårdsverket mener i øvrigt, at lam kan klare sig selv (uden råen) i starten af oktober, begrundet i at næringsværdien i råens mælk aftager i september. – Lam kan i Sveriges sydlige landsdele formentlig, ligesom i Danmark, sættes i perioden 1. maj til langt ind i juli. Dette ville betyde, at en del lam der bliver moderløse i starten af oktober naturligvis vil være så unge, at de i et eller andet omfang vil mangle moderdyrets indlæring, vejledning, beskyttelse og antistoffer i modermælken, hvilket nok er mindst lige så vigtigt og betydende som en aftagende næringsværdi i modermælken. I øvrigt dier lam i det sydlige Sverige vel også til langt hen på efteråret, ligesom i Danmark, hvor nogle mener at lam dier endda helt frem til årsskiftet. – Af samme årsager afventer man (frivilligt) mange steder i Danmark med at skyde råer til 15. oktober eller 1. november.
– Heldigvis blev jagt på råer og lam ikke indført i Sverige, så hatten af for den svenske regering og det svenske Jægerforbund.
Forstyrrelser af vildtarter i deres yngletid og plejetid:
Naturvårdsverket mener det ikke bevist, at jagt på vildsvin og bæver i de fleste dyrearters yngleperiode forstyrrer, men hvad nu når de mest almindelige jagtformer pürch, og anstandsjagt på bukke tillægges disse forstyrrelser? Igen i august genoptages jo disse forstyrrelser, hvor råerne og andre dyrearter har udpræget pleje af deres afkom, og til dette skal tillægges, at lam må skydes i september – der bliver tale om en usædvanlig lang tilladt årlig forstyrrelsesperiode.
– En stærk forstyrrelsesgrad kan føre til usædvanligt sky dyr og føre til langt større nataktivitet, hvilket vil kunne skabe kedelige og triste jagtoplevelser og endnu flere forstyrrelser, når jægerne må bruge måske dobbelt så lang tid på at skyde et dyr. – Forøget stressniveau kan også føre til fertilitetsproblemer, som vil kunne forstærke det forventede og ønskede bestandsfald i uvis skala.
Afskydningsfordelingen:
Med de nye jagttider må afskydningsfordelingen blive helt forskruet. I visse år har afskydnings-fordelingen i den svenske råvildtbestand været 52 % bukke, 23 % råer og 25 % lam. – Dette er i forvejen et alt for stort forholdsmæssigt udtag af bukke og et lidt for stort forholdsmæssigt udtag af råer, i henhold til mine beregninger i en simulerende bestandsanalyse.
– Med de nye jagttider bliver denne afskydningsfordeling med meget stor sandsynlighed yderligere forværret.
Bestandssammensætningen:
Tidligere svenske undersøgelser pegede på at bestandssammensætning var 30 % lam og 70 % voksne, hvoraf de 60 % var råer. Dette svarer til en sammensætning på 28 % bukke, 42 % råer og 30 % lam – dvs. 1 buk pr. 1,5 rå. – Denne sammensætning er dog yderst tvivlsom i en beskudt råvildtbestand, idet der i undersøgelser af en ikke beskudt råvildtbestand på Kalø i Danmark, viste sig en sammensætning (med en ung bukkebestand) på ca. 22 % bukke, 45 % råer og 33 % lam – dvs. 1 buk pr. 2 råer. – I en ældre bukkebestand var kønsforholdet i en ikke beskudt råvildtbestand hos voksne dyr 1 buk pr. 2,5 råer. – Dette er altså råvildtets naturlige kønsforhold, uden jagttryk.
I en Vildtanalyse/bestandsanalyse med tilhørende Afskydningsværktøjer, som jeg har udviklet, kommer jeg frem til at den sandsynlige bestandssammensætning i den svenske råvildtbestand i bedste fald er ca.: 14 % bukke, 43 % råer og 43 % lam pr. ultimo juli – dvs. 1 buk pr. 3 råer, men i områder med højt jagttryk kan dette antageligt være 1 buk pr. 5-7 råer. Der kan læses mere i ”Status råvildt 2021”.
Naturvårdsverket er selv inde på, at man med de nye jagttider skal være særlig påpasselig med bestandens kvalitet, sammensætning og kønsforhold, men da en sådan påpasselighed, som jeg ser det, ikke kan have været til stede i de sidste 26 år (dokumenteret i et 74 % bestandsfald) – hvorfor og hvordan skulle dette så kunne ske fremover? – Hvis de nye jagttider helt klart lægger op til et yderligere forvredet kønsforhold og til måske en bestand der vil kollapse, er påpasselighed efter min mening vel ikke udpræget til stede nu, og hvor skal den komme fra fremover?
Fremtiden:
Jo, der lægges i de nye jagttider virkeligt op til, at en reduktion af råvildtbestanden i Sverige er 100 % sikret, og reduktionen kan blive langt mere effektiv end påregnet eller beskrevet. Jeg mener ikke at den svenske råvildtjagt kan betegnes som bæredygtig jagt.
De nye jagttider vil sandsynligvis medføre et enormt forvredet kønsforhold, hvilket meget let kan blive fatalt for råvildtbestanden, med kollaps til følge.
Jeg finder de nye jagttider meget uheldige for de svenske råvildtjægere og ødelæggende for den svenske råvildtbestand. Og tilbage for de bekymrede svenske råvildtjægere og Jægerforbundet er vel kun at fortsætte med at argumentere bedst muligt mod disse, med henblik på ændring – og i mellemtiden selv forsøge at afskyde rigtigst muligt i de kommende år, som bliver helt afgørende for råvildtbestanden og for råvildtjægernes fremtidige muligheder for råvildtjagt. – De kommende år bør vildtudbyttestatistikken analyseres rigtigt grundigt.
Det vil være en ulykkelig situation, dersom råvildtjægerne i Sverige på nogen måde bliver tvunget til nedlægge flere rådyr, end der bæredygtigt kan udtages af bestanden på de enkelte jagtarealer.
Økonomiske interesser, besparelser i administration og at jagttiderne harmoniseres – bør efter min mening ikke føre til ikke bæredygtig, bestandsskadende og uetisk jagt – hvilket vel heller ikke det øvrige samfund kan finde acceptabelt.
Hvis der ses bort fra vildtulykker forårsaget af råvildt, ville den eneste umiddelbart acceptable årsag til et ønske om at reducere den svenske råvildtbestand i sete omfang være, som jeg ser det, dersom det var fuldt dokumenteret at landskaber i væsentlig grad mister variation og at der pågår en væsentlig negativ påvirkning af den biologiske mangfoldighed – og at dette skyldes råvildtbestanden i et omfang som retfærdiggør den store udvidelse af jagttrykket på denne vildtart – som i forvejen har haft et uhørt stort bestandsfald gennem et kvart århundrede.
Således mener jeg ikke at vores nye muligheder for bukkejagt i Sverige om foråret er særligt holdbare, og jeg tror at efterårsjagten på bukke bliver ringere.
Se også læserbrev: https://www.netnatur.dk/laeserbrev-om-nye-svenske-jagttider-paa-raavildt/
Grundlag og beregninger:
De nye indførte offentliggjorte jagttider i Sverige 2021, publiceret 08.05.2021:
Uddrag af SFS2021-334:
Rådjur – hornbärande Hela landet den 16 aug.–30 sept. och den 1 maj–15 juni endast smyg- eller vaktjakt
Rådjur – kid Hela landet den 1–30 sept. endast smyg- eller vaktjakt
Rådjur Hela landet den 1 okt.–31 jan.
Om de nya svenska jakttiderna för rådjur 2021.
I Sverige har varit en het debatt om förändrade jakttider för rådjur, som nu har införts.
Detta är en djupgående version av: https://www.netnatur.dk/laeserbrev-om-nye-svenske-jagttider-paa-raavildt/
Många danska jägare och andra utländska jägare åker till det vackra Sverige varje år för att jaga råbock. – Nya möjligheter öppnas, men hur hållbara är dessa möjligheter?
Vi i Danmark måste se till att de nya svenska jakttiderna, som ses på: (SFS 2021:334) publicerad den 8 maj, inte hittar vägen till Danmark.
Det kan tyckas konstigt vid första anblicken, att ett land som sköt 382.000 rådjur år 1993 (i en rådjurstam på mellan 1.528.000 och 1.157.000), och som år 2019 sköt ungefär 99.000 rådjur (i en rådjurstam mellan 396.000 och 300.000) – finner det nödvändigt att öka jakttrycket ytterligare och avsevärt i denna population, som har fallit med ca. 74 % under de senaste 26 åren.
Ovanstående omsatt till svenska brutto- beståndsdensitet är ungefär 1 djur per 30 hektar år 1993 och ungefär 1 djur per 118 hektar år 2019 i genomsnitt i hela Sverige. I Sveriges 8 sydligaste län, där svenskarnas problem med rådjur uppenbarligen är störst, är populationstätheten brutto p.t. cirka 33 hektar per. djur. – Detta kan jämföras med brutto populationstätheten i Danmark, som är p.t. ca. 12 hektar pr. djur.
Utgångspunkt för de nya jakttider:
För att bedöma vad som ledde till svenskarnas nya jakttider för rådjur kan följande skäl ses från https://www.naturvardsverket.se/upload/var-natur/jakt/jakttider/naturvardsverkets-forslag-pa-jakttider.pdf – som jag förstår dessa:
Den svenska rådjurpopulationen bedöms i detta förslag vara för stor, och detta anses orsaka för mycket skada i skogar och på åkergrödor, för många viltolyckor, för stora kostnader för administrationen av mottagna “skyddsjaktansökningar” och det önskas bättre harmonisering av jakttider i hela landet, med ökat tydlighet och enkelhet.
Man kan läsa att de allvarligaste orsakerna till önskan att nedreglera rådjurpopulationen är en förväntan om att granar överträffar tallar, att landskap förlorar variation och att biologisk mångfald påverkas negativt.
Men det verkar också att genom att öka jakttrycket på rådjur kan behovet av nedreglering av älgpopulationen minskas, vilket kan likna ett val av önskad djurart – vilket kan innebära en inte helt rättvis behandling av rådjurpopulationen.
Detta är Naturvårdsverkets beskrivna utgångspunkt i huvudsak för att förlänga jakttiderna för rådjur.
Kommentarer till Naturvårdsverkets förslag:
Men det verkar också att genom att öka jakttrycket på rådjur kan behovet av nedreglering av älgpopulationen minskas, vilket kan likna ett val av önskad djurart – vilket kan innebära en inte helt rättvis behandling av rådjurpopulationen.
Jag tycker dock att det finns flera argument i Naturvårdsverkets förslag om nya jakttider för rådjur, som inte är helt upplysta, tvivelaktiga, felaktiga eller oetiska – allt är skrivet som: enligt min mening, som jag uppfattar det och som jag beräknar detta.
Skador på skogar och grödor – vem skadar mest?:
Skador på skogar och grödor tror jag har varit avgörande – men eftersom rådjurpopulationen i de 8 sydligaste länen, där vildskador sägs vara betydande, står för hälften av alla hjortarter – har man så noggrant undersökt och tillräckligt redovisat för alla hjortarters proportioner när det gäller skador på skog och åker samt vildsvins?
Naturvårdsverket konstaterar inledningsvis att rådjurpopulationen fortsätter att sprida sig och etablera sig längre norrut till följd av ett mildare klimat. – Nu när jaktutbyte (och därmed populationsstorlekarna) samtidigt fortsätter att sjunka nationellt som de gör, måste detta innebära att populationstätheten i Sveriges södra län minskar och fortsätter att minska. Eftersom det konstateras att det är i södra länen som viltskadorna är stressande, måste detta problem minska. – I 1993, med en mycket stor rådjurpopulation, måste problemet med viltskador ha varit betydligt större än idag.
Bearbetade gran- och tall växter, för användning vid återplantering av skog, sägs vara särskilt attraktiva för rådjur, men det finns förmodligen många olika skyddsåtgärder för nyplanterade träd – vilket ses i andra länder, t.ex. Polen. I Danmark avlägsnas viltstaket endast när granträden är tillräckligt höga så att toppskotten (knopparna) inte nippas av rådjur. Att hjort äter sidoskott har knappast någon stor betydelse för träindustrin.
När nyplanterede granar är 5-7 år gamla (ca. 1,5 meter höga), är de vanligtvis utanför fara för att rådjur skall bita toppskotten – men dovhjort, kronhjort och älg kan fortfarende nå toppskotten efter 5-7 år.
Studier i Danmark tyder på att rådjur i synnerhet äter knoppar och skott under vinter- och vårperioden, där knoppar och skott från lövträd på årsbasis utgør ca. 14 % av det totale matindtaget – och knoppar og skott från barrträd utgör ca. 20 % av det totale matindtaget. – Samtidigt minskar rådjur på vintern sin ämnesomsätning och matindtag ca. 30 %, liksom deras aktivitetsniveau minskas med 10 %.
Det är tydligt att självsådda träd och uppväkst av dessa utan stängsel och andra möjliga skyddsåtgärder alltid kommer att vara ett problem i hjortområden, och stängsel är dyrt. Det är också tydligt att skogsägare i Sverige inte har några snabba inkomster från att etablera tall, i förhållande till t.ex. Julgransplantager (gran) – men omvänt har ett stort dyrt träd fällts och sålts och ett nytt litet köpts och planterats billigt, eftersom jag inte vet om vinsten är tillräcklig, vilket också måste nämnas.
Finns det några entydiga och väldokumenterade bevis för att skador på skogar och grödor orsakade av hjort har en så betydande och ekonomiskt destruktiv omfattning – och vilken roll spelar vildsvin och eventuell gödsel i skogarna?
Vildsvin förstör antagligen en hel del nyspirade plantor, så mängden självsåda träd minskas och det måste därför planteras med förädlade växter – sålunda är vildsvin absolut en part, och kanske till och med en avgörande part inom skador på skogar.
Skillnaden mellan rådjurs och dovhjorts skador, sommar och vinter, är att rådjur ofta bara biter ganska utspridda och sporadiskt från nyplanterade träd och främst de första åren, medan dovhjort biter längre och mycket mer ihållande bitar på de enskilda träden. Om rådjur och särskilt dovhjort inte har tillgång till betesområden som klöverbetor, utan bara ogräsfria markfält tillgängliga under sommaren – måste maten också sökas under sommaren i skogar där dovhjort kommer att överträffa rådjur, också på grund av storlek, ökat räckvidd och noggrannhet. Kronhjort och dovhjort är mycket allvarligare för träd än rådjur, när de gnuggar sina horn på träden.
Rådjuret är alltså den hjortart som i allmänhet måste anses vara minst skadlig för skogen i Sveriges 8 sydligaste län – och vildsvinens roll i detta måste inkluderas och samvärderas.
Vem äter mest?
Hämtad från den svenska jaktstatistiken 2019 och inklusive en allmän avskjutningsprocent på 27, kan följande beräknade beståndsstorlekar för klövvilt beräknas i de 8 sydligaste länen: Rådjur: 254.000, dovhjort: 160.000, kronhjort: 22.000, Älg: 65.000 – och om det medräknas vildsvin: 427.000.
Det innebär, att i Sveriges 8 sydligaste län utgör rådjur cirka 50 % av de hovade hjortarterna, och om vildsvin ingår, är detta % ungefär 27.
Dovhjortpopulationen kommer att äta ca.14 % mer mat än rådjurpopulationen, och kronhjort- och älgpopulationen kommer att äta minst 104 % mer mat än rådjurpopulationen. – Oavsett det faktum, att djuren minskar sin ämnesomsättning under vintermånaderna och eftersom djurarterna äter ungefär samma matvaror och andel av dessa på vintern – kommer de angivna procentsatserna fortfarande att vara vägledande.
Rådjur är alltså den hjortdjurart som äter minst av alla hjortarter i Sveriges 8 sydligaste län – och man kan fortfarande inte ignorera vildsvin i detta, eftersom jag skulle tycka det är konstigt om vildsvin, som på extrem rekordtid har blivit den överlägset största håriga viltarten i Sveriges 8 sydligaste län – inte har haft någon betydande inverkan på både fauna och flora.
Viltolyckor
Jag tycker att detta borde vara det mest avgörande och att ytterligare forskning bör göras. – Det anges att varje viltolycka kostar i genomsnitt 61.000 kronor. – Jag tycker det är svårt att tro att det här beloppet är sant när det gäller rådjur, precis som jag också tycker att det är konstigt att det finns 47.300 rådjurrelaterade trafikolyckor i Sverige år 2019, vilket är ungefär 14 % av höstpopulationen, där vissa studier uppskattar att detta är cirka 5%. Vid en genomsnittlig antagen allmän dödlighet på ungefär 21 % av höstpopulationen, de 47.300 viltolyckorna, om bara 80 % av rådjur dog som ett resultat av olyckan, skulle uppgå till cirka så mycket som 52 % av den årliga allmänna dödligheten – och det kanske inte stämmer, eller hur?
Hur var statistiken kring viltolyckor 1993 för rådjur, med en population nästan fyra gånger större än nu? – Vid en tidpunkt då man antog att det fanns en rådjurpopulation på 500.000 – 700.000 djur i Sverige, kom man fram till att trafikolyckor med rådjur uppgick till 25.000 – 30.000 och kanske högre, vilket var cirka 4-5 % och kanske högre. – I dag tror man att det finns 47.300 rådjurrelaterade trafikolyckor i en rådjurpopulation på cirka 348.000 (14 %), även med många fler viltstaket längs vägar, som en kontrapunkt för fler bilar.
Förlängning av bockjakten – 01.05-15.06 + 16.08-30.09
Naturvårdsverket anser inte att ökad jakttid på bockar är en för stor populations-reglerende åtgärd, och att detta inte kommer att skada könsförhållandet.
Men att förlänga jakttiden på bockar i maj/juni är nästan det säkraste sättet att snedvrida könsförhållandet. – Så många fler bockar kommer att skjutas i den nya vårjakten – vilket kommer att störa och förvärra könsförhållandet avsevärt och troligen dödligt. – Eftersom bockjägarna nu uppnår längre bockjakt, samtidigt som de flesta bockjägare föredrar att skjuta en stor gammal bock, sänks bockarnas medelålder.
Naturvårdsverket uppger att det främst är jakt på honor som reglerar populations-storleken – och inte jakten på handjur. – Det är sant att det är honorna som föder rekryteringen till stammen, men detta händer inte utan hanarna – och när där, med de nya jakttiderna, med säkerhet kommer at skjutas relativt fler handjur än hondjur, tillagt till och med att den nuvarande avskjutningsfördelingen är fel – det kommer att finnas brist på handjur, och detta kommer definitivt lika mycket att reglera populations-storleken. – Detta tillstånd kan också minska kvaliteten på handjur, eftersom bristen på handjur leder till att relativt fler unga bockar, med ännu inte bevisade bra gener, kommer att para sig med geten. – Även kvaliteten på hela populationen kan försämras som ett resultat, eftersom gener till avkom kommer från både bocken och geten.
Det bör också noteras här att många stora och starka avelsbockar redan skjuts i Sverige i augusti, där dessa är mycket mindre vaksamma under parningstiden, precis som dessa bockar lätt kan lockas med bockkall.
När det gäller att reglera beståndsstorleken genom att skjuta mer get, är geten den svåraste att ändra jaktperioden, utan att detta blir oetiskt, och alla beståndsanalyser av rådjurbestånd i Europa visar, att en beståndsutveckling kommer att försämras om det skjutas mer än 19-20% getter, i förhållande till det totala årliga jaktuttaget.
Eftersom vårjakten på bockar kommer att äga rum under en period då det finns begränsade möjligheter för annan jakt kommer det årliga jakttrycket på bockar sannolikt att öka avsevärt av både de svenska bockjägarna och de många besökande utländska bockjägarna. – Det måste också antas att de svenska bockjägarna snabbt får en smak för den härliga vårjakten.
Den enda fördelen jag kan se i denna förändring av jakttid på bockar, att också vara i maj, är att det kommer att finnas en möjlighet att skjuta 1-åriga bockar med tydligt liten potential innan de hinner med at para sig med getterna – men detta kommer knappast att ha någon betydelse alls för det svenska råviltbeståndet i framtiden, med den nuvarande banan.
Förslag om förlängning av jakten på get och kid
Naturvårdsverket anser inte att det finns biologiska skäl att motsätta sig jakt på get och kid i februari, vilket jag inte tycker är korrekt och som jag tycker är oetiskt. Djuren har de tuffaste levnadsförhållandena och är i absolut värsta kondition i februari – där enbart störningar kan vara livshotande för djuren på grund av energiförlust under alla typer av störningar, och särskilt störningar som leder till flykt. Flykt under vintern innebär att djuren måste fly mycket längre än vad de måste på våren, sommaren och hösten. I motsats till detta anser Naturvårdsverket att jakt på bockar inte bör tillåtas förrän på våren på grund av djurens kondition.
Naturvårdsverket tror uppenbarligen inte att get och kid kommer att skjutas under driftjakt av dovhjort i februari (om detta hade införts), på grund av skillnaderna i socialstruktur och biologi hos dessa viltarter. – Men hur påverkar skillnader i social struktur och biologi det faktum att ett rådjur under en drivjakt efter dovhjort jagas förbi en råviltjägare, som förmodligen också är en dovhjortjägare – eller bara en annan råviltjägare?
Naturvårdsverket anser också att kid kan klara sig själva (utan geten) i början av oktober, på grund av att näringsvärdet i getens mjölk minskar i september. I de södra delarna av Sverige kan kid sannolikt, som i Danmark, födas under perioden 1 maj till långt in i juli. Detta skulle innebära att vissa kid, som blir moderlösa i början av oktober, naturligtvis kommer att vara så unga att de i viss utsträckning kommer att sakna moderdjurets lärande, vägledning, skydd och antikroppar i modermjölken, vilket antagligen är minst lika viktigt och betydelsefullt som en minskande näringsvärde i modermjölken. Dessutom diar kid i södra Sverige antagligen också fram till hösten, precis som i Danmark, där en del tror att kid till och med diar fram till årsskiftet. – Av samma skäl väntar många jaktkonsortier i Danmark (frivilligt) på att skjuta geten fram till 15 oktober eller 1 november.
Lyckligtvis infördes inte jakt på get och kid i februari i Sverige – så hatten av för den Svenska Regeringen och Svenska Jägareförbundet.
Störningar hos viltarter under deras häcknings- och vårdsäsong
Naturvårdsverket anser inte att det har bevisats att jakt på vildsvin och bäver i de flesta djurarternas avelsperiod stör, men vad händer om de vanligaste formerna av jakt, smygjakt och vaktjakt på bockar tillskrivs dessa störningar? Återigen i augusti återupptas dessa störningar, där rådjur och andra djurarter vårdar och tar hand om sina avkommor, och till detta måste läggas att kiden får skjutas i september – det kommer att bli en ovanligt lång tillåten årlig störningsperiod. – En stark grad av störning kan leda till ovanligt skygga djur och leda till mycket större nattaktivitet, vilket kan skapa tråkiga och sorgliga jaktupplevelser och ännu mer störningar, när jägarna måste spendera kanske dubbelt så mycket tid på att skjuta ett djur. – Ökade stressnivåer kan också leda till fertilitetsproblem, vilket kan förstärka den förväntade och önskade populationsminskningen i en osäker skala.
Avskjutningsfördelingen
Med de nya jaktiderna måste avskjutningsfördelningen bli helt snedvriden. Under några år har avskjutningsfördelningen i den svenska rådjurpopulationen varit 52 % bockar, 23 % getter och 25 % kid. – Detta är redan, enligt mina beräkningar i en simulerad populationsanalys, en alltför stor andel bockar och en något för stor andel getter. – Med de nya jakttiderna kommer denna avskjutningsfördelningen sannolikt att förvärras ytterligare.
Beståndets sammansätning
Tidigare svenska studier visade att beståndssammansättningen var 30 % kid och 70 % vuxna, varav 60 % var getter. Detta motsvarar en sammansättning av 28 % bockar, 42 % getter och 30 % kid – dvs. 1 bock pr. 1,5 getter. – Denna sammansättning är emellertid extremt tvivelaktiga i en beskjuten rådjurpopulation, eftersom studier av en icke- beskjuten rådjurpopulation på Kalø i Danmark visade en sammansättning (med en ung bockpopulation) på ca. 22 % bockar, 45 % getter och 33 % kid – dvs. 1 bock pr. 2 getter. – I en äldre bockpopulation var könsförhållandet i en icke- beskjuten rådjurpopulation hos vuxna djur 1 bock per. 2,5 getter. – Detta är den naturliga könsfördelningen i rådjurbeståndet utan jaktpress.
I en Populationsanalys med tillhörande Avskjutningsverktyg, som jag har utvecklat, kommer jag till slutsatsen att den troliga beståndssammansättningen i den svenska rådjurspopulationen i bästa fall är ca: 14 % bockar, 43 % getter och 43 % kid per. slutet av juli – dvs. 1 bock pr. 3 getter, men i områden med högt jakttryck kan detta troligen vara 1 bock per. 5-7 getter. Du kan läsa mer i ”Status råvildt 2021”.
Naturvårdsverket säger själv att man med de nya jaktsäsongerna måste vara särskilt försiktig med populationens kvalitet, sammansättning och könsförhållande, men en sådan försiktighet, som jag ser det, kan inte varit närvarande de senaste 26 år (med 74 % populationsminskning) – varför och hur skal detta hända i framtiden? – Om de nya jakttiderna uppenbarligen leder till en ytterligare förvrängd könsrelation och kanske leder till en rådjurstam som kommer att kollapsa, är vaksamhet, enligt min mening, inte särskilt närvarande nu, och var ska den komma ifrån i framtiden?
Framtiden?
Ja, under de nya jakttiderna är det verkligen planerat att en minskning av rådjurspopulationen i Sverige är 100 % garanterad, och minskningen kan vara mycket effektivare än väntat eller beskrivet. Jag menar inte att den svenska rådjurjakten kan beskrivas som hållbart jakt, precis som jag anser att oetiska delar ingår i de nya jaktiderna.
De nya jakttiderna kommer sannolikt att leda till ett enormt förvrängt könsförhållande, vilket mycket lätt kan leda till kollaps i rådjurspopulationen som ett resultat.
Jag tycker att de nya jakttiderna är mycket olyckliga för de svenska råviltjägarna och förödande för den svenska rådjurspopulationen. Och tillbaka för de oroliga svenska råviltjägarna och Jägarföreningen är det förmodligen bara att fortsätta att argumentera mot dessa så bra som möjligt, med tanke på förändring – och under tiden försöka skjuta så korrekt som möjligt under de kommande år, vilket kommer att vara avgörande för rådjurspopulationen och för råviltjägares framtida möjligheter för rådjurjakt. – Under de kommande åren bör jaktstatistiken analyseras mycket noggrant.
Det skulle vara en olycklig situation om rådjurjägarna i Sverige på något sätt tvingas skjuta mer rådjur än vad som kan hållbart avskjutas på de enskilda jaktområdena.
Ekonomiska intressen, besparingar i administrationen och harmoniseringen av jakttiderna – borde enligt min mening inte leda till ohållbar, populationsskadlig och oetisk jakt – som resten av samhället kanske inte heller anser acceptabelt.
Om det bortses från viltolyckor, som bör undersökas och dokumenteras mer detaljerat, är den enda omedelbart godtagbara anledningen till en önskan att minska den svenska rådjurspopulationen i stor utsträckning, som jag ser det, om det var helt dokumenterat att landskap väsentligen tappar variation och att det finns en betydande negativ inverkan på biologisk mångfald – och att detta beror på rådjurspopulationen i en utsträckning som motiverar den stora expansionen av jakttrycket på denna viltart – som redan har oöverträffad stor populationsminskning under ett kvarts sekel.
Jag tror alltså inte att våra nya möjligheter för bockjakt i Sverige under våren är särskilt hållbara och jag tror att höstjakten på bockar blir sämre.
Se även läsare brev: https://www.netnatur.dk/laeserbrev-om-nye-svenske-jagttider-paa-raavildt/
Grund och beräkningar:
Den nya introducerade publicerade jakttiden i Sverige 2021, publicerad 08.05.2021:
Utdrag från SFS2021-334:
Rådjur – hornbärande Hela landet den 16 aug.–30 sept. och den 1 maj–15 juni endast smyg- eller vaktjakt
Rådjur – kid Hela landet den 1–30 sept. endast smyg- eller vaktjakt
Rådjur Hela landet den 1 okt.–31 jan.